Miranda Ail

Jag vill inte tillbaka till skolan! Efter en månad på praktiken så har jag upptäckt hur fruktansvärt stor skillnad det är att sitta på jobbet en hel dag jämfört med att göra detsamma fast i skolan. Det känns så fruktansvärt tillfredsställande att veta att man gör något som är till nytta för någon annan än en själv. Och att dessutom verkligen uträtta saker. Nu vill jag ha ett jobb.

Whats up with my heart when it skips a beat?
Can\'t feel no pavement right under my feet

Up in my lonely room
When I\'m dreaming of you
Oh what can I do
I still need you, but
I don\'t want you now

When I\'m down and my hands are tied
I cannot reach a pen for me to draw the line
From this pain I just can\'t disguise
Its gonna hurt but I\'ll have to say goodbye

Up in my lonely room
When I\'m dreaming of you
Oh what can I do
I still need you, but
I dont want you now


Fast det kanske är tvärtom; I still want you, but I don't need you now. Eller så är det både och. Eller inget av dem. Eller så är jag berusad, sömnlös och alldeles för grubblande för mitt eget bästa.

Satan också. Nu vill jag inte vara med längre.

Ibland är det svårt att skilja på vad som är konstruktivt och vad som är destruktivt. Jag skulle behöva något eller någon som tar mig tillbaka till verkligheten. Jag är alldeles för bra på att lura mig själv. Det funkar för stunden.

I sommar slipper jag tränga in mig själv och 2 katter i en lägenhet som redan är bebodd av två föräldrar. Jag har nämligen kirrat sommarjobb. Eller ja... typ såhär gick det till på mötet i Fredags:

Chefen (stressad över hur mycket som måste göras innan releasen av programmet): Linda, vad gör du i sommar?
Jag: Jaaaaeee... jobbar antar jag.
Chefen: Har du nåt jobb?
Jag: Njaaaeee jaa...
Chefen: Men då är det klart du ska jobba här!

Så på två veckor gjorde jag tydligen ett tillräckligt bra intryck för att anställas i sommar. Nu gäller det bara att jag gör ett lika bra intryck under de resternade 13 veckorna. Piece of cake, förhoppningsvis.

Mitt i Lördagskvällens värsta tristess får jag ett meddelande från en gammal vän som verkar ha lika tråkigt som jag. Så jag tar en snabb dusch, fixar till mig och åker in till Carmen för att möta upp honom och några andra. Det blev en schysst kväll som fortsatte på Vänner och bekanta där vi kom in på gästlistan. Gratis är bra. Vi dansade natten lång och tog sista tunnelbanan hem.

Precis när jag skulle hoppa av i Husby stöter jag på Mange. Ville ju liksom inte börja med att säga Hej då när jag inte sett honom på år och dar så jag tog en tur till Akalla och spenderade nattens sena / morgonens tidiga timmar i en schysst lägenhet med trevliga människor. Idag är jag seg och redan uttråkad. Och faktiskt lite ensam. Adam har ditchat mig för Borås. Just när jag behöver honom som mest. Dålig stil.

Vodka och apelsinjuice, mm mm mm, bästa drinken ever.

Jag tror att jag har en date.

On another note; jag hostade nyss så att jag spydde - fresh!

Karateförkylningen är ett faktum. Jag sitter och snorar och hostar slem. Igår var käraste Adam här och höll mig sällskap tillsammans med Weeds. Idag är jag uttråkad. Kollar på serier, film, surfar, löser korsord och sen samma sak en gång till. Jag hatar att vara sjuk! Som tur är så är jag förutseende och fixade säljpärmarna på jobbet, som jag egentligen skulle gjort idag, redan igår. Så imorgon, när jag bestämt mig för att vara frisk, kommer chefen tillbaka utan att jag behöver skämmas över att jag inte hunnit med.

Imorgon fyller Hanna år (eftersom hon egentligen fyller på skottdagen så blir hon bara 7). Vi ska äta middag och det ska bli sweet. Dessutom ska jag försöka skicka iväg det där gruvliga första sms'et som mest bara är jobbigt eftersom man inte ens vet om man ska få ett svar. Men det känns positivt.

De senaste tre dagarna har jag lärt mig:

• att ibland är det mellanrum mellan tåg och plattform
• att jag är bättre på att flirta än jag tror
• att vin är typ bäst
  
• hur en kopiator ser ut inuti

Allt den hårda vägen. Nu haltar jag omkring med huvudvärk, ett knä som är dubbelt så stort som vanligt och svär åt kopiatorn på jobbet. Men småler lite ändå. Hångel är bra.

Sms-växling mellan mig och Adam igår kväll:

Jag: "Har du hamnat i Örkelljunga nu igen?"
Adam: "Det står Dalsjöfors på en skylt här. Vi får väl se vad som händer"

Det är tur att vi har lika dålig humor båda två.

Har letat igenom varenda väska jag har på jakt efter min svindyra foundation. Förgäves. Däremot har jag hittat följande:

1. Fem läppglans, kul att återse dem i alla fall.
2. En hel del femtioöringar, kunde det inte vara tior åtminstone?
3. Många kvitton
4: Tuggummin
5. Halstabletter
6. En jävla masa kondomer
7. En jävla massa tamponger

Men fortfarande foundation-lös! Hoppas nu på att jag helt enkelt glömt den i Gävle för jag kommer såklart inte ens ihåg om jag använt den sedan dess, duh!

De senaste 5 timmarna har jag spenderat med Desperate housewives. Jag är bakis och mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Idag är en låg dag. Men man kan inte alltid vara på topp.

Efter de senaste två veckorna så får jag ändå vara rätt nöjd med mig själv. Varenda vardag har jag gått upp en halvtimme tidigare för att ta en promenad innan frukost. Dessutom har jag tagit mig tillbaka till gamla vanor med nyttig mat och lyckats bota min självdiagnostiserade hudsjukdom. Känns så otroligt skönt att slippa gå utanför dörren med röda fnasiga übertorra kinder och känna att alla stirrar på en. Det är inte något som självförtroendet mår bra av.

Ikväll ska Adam ta med mig på hårdrocksklubb. Det kan bli bra. Adam är en bra vän. Fram tills dess ska jag städa och lyssna på Terror och bli på lite bättre humör. Jag måste bara ge mig själv en spark i arslet först.

Inne på kontoret spelar pappa Nick Cave och i vardagsrummet spelar mamma Scissor Sisters. Malle, jag och pappa åker runt hela stan, går på loppis, sjunger på We're not gonna take it som vi alla fått på hjärnan och skrattar åt pappas värdelösa skämt som ingen annan skrattar åt. Malle och jag är rätt bra på dåliga skämt också. Jag saknar att bo så långt ifrån allt det. Jag saknar min familj och mina vänner. Men jag ångrar aldrig att jag har flyttat. Stockholm is the shit.

Fan va det tjuter i mina öron. Men det får det vara värt. Det är inte mycket som går upp mot den här känslan. Och då syftar jag inte på örontjutet

Jag har mått bättre. Men jag har också mått väldigt mycket sämre. Jag trycker på paus, delete och återkommer vid högre välmående.

Förklaring till plötslig frossa: FEBER. Skitliv. Nu ska jag krypa tillbaka under täcket och gömma mig igen.

Fan va kallt det är! Och inte bara ute utan även i skolan och hemma hos mig. Jag hatar att frysa. Seriously. Enda tillfället jag vill ha kyligt är när jag sover och ligger under täcket. Problemet är bara det blir så in i norden kallt när man ska upp på morgonen. Men, kanske ett mer effektivt sätt att vakna upp på.

Just nu sitter jag och värmer mina stelfrusna fingrar på strömadaptern till laptopen, haha. Hur skönt som helst men inte särskilt effektivt med tanke på att jag fryser om HELA kroppen. Stunder som dessa saknar jag ett badkar. Och bastun i mammas och pappas förra hus.

DIN BESTÄLLNING (ordernr: 985202378)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Skickas normalt inom 3-6 arbetsdagar:
- 1 st Du sköna nya värld (9189538587) à 33.00 kr
- 1 st Dårskaper i Brooklyn (9170013640) à 38.00 kr
- 1 st Factotum (9188144682) à 36.00 kr
- 1 st Landet utanför (9170295387) à 34.00 kr
- 1 st Montecore : en unik tiger (9170014329) à 38.00 kr
- 1 st Motsols (9170013802) à 33.00 kr
- 1 st Slakthus 5 eller Barnkorståget : en skyldi... (9172636270) à 36.00 kr
- 1 st Äcklet (9100105163) à 33.00 kr
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
TOTALT SEK (inkl. moms): 281.00
Varav moms (6%): 15.91
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

8 böcker för 281 kr är inte illa. Tänkte försöka leta upp vissa av dem på Tradera men så länge som
folk tar 30 spänn + frakt för en gammal sunkig pocket så är det liksom ingen vits. Där får jag köpa de
dyra böckerna som är svåra att få tag på där istället.

Ge mig boktips! Jag är törstig.

Skönt att vara tillbaka till skolan. Mindre skönt att svimma på tåget på vägen innan. Jag och tunnelbanor går inte ihop. Jag blir typ alltid kallsvettig och illamående men framförallt på mornarna. Måste nog starta varje tågresa med att ta av mig alla mina vinterytterkläder annars kommer det inte funka. Blev ju inte direkt bättre av att jag låg och vred och vände mig till halv fem när jag skulle upp kvart över sju på morgonen.

Nu ska jag beställa böcker. Ligga i sängen och lösa korsord och snusa okristligt mycket. This is the shit.

Lindsey säger:
vad gör du?

malle! säger:
jag har AS-tråkigt!
jag har precis druckit en drink i ren frustration
vad gör du?

Lindsey säger:
fy fariken. jag har lite småtåkigt jag med. är så dålig på att underhålla mgi själv

malle! säger:
ja jag med och speciellt här ute i förorten. det är liksom dator eller tv. och tv gör mig tokig

Lindsey säger:
hehe
jag har knappt tv ens. ingen kabel iaf.

malle! säger:
näee. det är bra det! jag ska skippa tv när jag flyttar. bara för att se film.

Lindsey säger:
jag var bättre på sånt här när jag var yngre. jag försöker lyssna på billie holiday och sticka men jag har myror i brallan.
måste lära mig att ta det lugnt och bara pyssla lite eller läsa eller nåt

malle! säger:
ja samma här! det är nån rastlöshet som kommer krypande över mig så fort jag sätter mig för att pyssla eller läsa

Lindsey säger:
ja, som att det skulle vara mer kreativt/ intressant att sitta här liksom. haha

malle! säger:
haha eller hur. det är liksom allt eller inget. kan man inte göra nåt kreativt kan man lika gärna döda själen framför en skärm

Lindsey säger:
word. om du var här kunde vi ha syjunta/ kafferep/ spritfest

malle! säger:
fyfan vilket ös!en kombination vore det ultimata.  4 real, jag borde vara hos dig nu.

Lindsey säger:
ja det borde du!

malle! säger:
jag önskar jag kunde säga jag kommer på en gång
istället säger jag vi ses snart iaf och jag ska se till att ta mig till huvudstaden oftare

Lindsey säger:
det är en deal.

malle! säger:
lätt