Miranda Ail

Idag kom jag på mig själv med att flippra mellan låtarna på Ipoden beroende på vem som satt bredvid mig. Jag sätter på en låt på högsta volym, som jag tror att personen bredvid mig skulle gilla, och hoppas att personen i fråga ska höra. Inte för att imponera utan snarare för att se reaktionen. Hittills har jag inte fått någon, haha.

Igår var det en grabb som satt och lyssnade på Portishead (jävlar vad hans lurar släppte ut ljud!) och när "Roads" spelades ville jag inget annat än luta mig fram och säga "vilken bra musiksmak du har!".

På t-centralen steg det på en indie-kille som såg ut att vilja höra lite
the Strokes eller möjligtvis Jimmy Eat World - men inte en blinkning. Mina lurar kanske inte släpper ut tillräckligt med ljud.

Att packa ihop en hel lägenhet tar längre tid än man tror. Med mina nerver blir det en katastrof. Allt måste ut och allt ska ut i tid. Dessutom vill jag träffa alla mina vänner innan jag åker men det ser tyvärr inte ut att bli verklighet. Hade jag veta det så hade jAg fixat det tidigare.

Inatt har jag i alla fall sovit elva (!!) timmar så jag känner mig någorlunda utvilad. Om en och en halv timme blir det fortsatt packande och städande. Ska få in allt på släpet idag så man kan åka tidigt imorgon bitti. Det är tur att systern ska flytta in om en månad så att flyttstädningen inte behöver göras på en gång (läs: så att jag slipper städa allt!).

Nu ska jag lägga mig på mami pch papis soffa och titta på "The wonder years" eller "En härlig tid" som TV4 så fint har döpt om det till.

Vi ses i Stockholm!

Nyss hemkommen efter en promenad tillbaka till affären för att hämta tidningen som jag glömde på bandet och köpa frimärket jag aldrig köpte tyckte jag det var på tiden att lägga till en ny sämre egenskap till lista; Total förvirring och glömska. Tyvärr har jag ärvt denna egenskapen av mig far som har en förmåga att lägga ifrån sig sina handskar överallt där man kan tänkas lägga ifrån sig dem.

Jag överdriver inte när jag säger att jag kan tappa bort något i samma stund som jag lägger det ifrån mig. Ibland blir jag förvänad över att jag kommer ihåg att jag varje morgon ska sätta på mig kläder, borsta tänderna och gå till skolan. Jag skulle lika gärna kunna glömma mig själv hemma.

Var och varannan dag rusar jag in genom ytterdörren, lägger nycklarna någonstans, börjar förbrilt leta efter det jag hade glömt, springer ut genom dörren igen, springer in igen eftersom jag glömde nycklarna, letar efter nycklarna som jag för allt i världen inte kan minnas vart jag lagt, bannar mig själv när jag upptäcker att nycklarna ligger i väskan som jag hela tiden haft på armen och springer ut igen för att försöka hinna i tid till dit jag skulle.

Senast idag fick jag springa tillbaka efter ha gått mot skolan i fem minuter för att hämta mobiltelefonen som låg hemma. Igår fick jag springa tillbaka efter att gått halva vägen till bussen från mamma och pappa för att hämta papper som jag hade åkt dit för att skriva ut. Detta resulterar dessutom i att jag för det mesta är fem minuter sen, men nu vet du ju i alla fall varför.

Nu ringer telefonen, hoppas jag hittar den.

Dags att blogga om en av mina bättre egenskaper. Framförhållning. Kanske lite för bra. Just nu sitter jag och skriver listor över vad som ska göras innan jag flyttar. Från minsta lilla "Krokar till badrummet", från listan över vad som ska inhandlas, till "Flytta!" från listan över vad som ska göras. Eftersom jag alltid tänker alldeles för mycket så måste jag sortera ut tankarna på papper, just nu i form av listor på allt som måste göras inför flytten då.

Det värsta är kanske det faktum att det är två veckor kvar tills jag flyttar och att jag redan har planer på vad som ska ner i vilken flyttlåda. Två veckor av listskrivande och tanksorterande angående flytten kommer göra mig till ett vrak.

Det där med framförhållning kanske inte är någon hit ändå.

Igår var en riktig slapp-dag. Största delen av tiden spenderades med att läsa eller se på TV. Lyckades även klämma in lite diskning och städning i alla fall. Alla som känner mig vet att diska är bland det värsta jag vet. Det ligger högt upp på min hat-lista.

Vid nio-tiden satt jag framför TV:n och zappade mellan alla mina 14 kanaler. Under ungefär 30 minuter hann tre mer eller mindre märkliga saker hända:

1. På TV4 hade man precis innan eftertexterna till "Mumien -återkomsten" lagt in en reklampaus. Varför?? Är det så noggrannt att reklamen måste komma med exakt 18 minuters mellanrum att man inte kan vänta till efter sluttexterna på filmen? Onödigt tycker jag. Och framförallt tråkigt, jag hade ju sett fram emot att reklamen var slut. Eftertexterna till en film som jag inte ens hade sett var inte mycket mer upphetsande.

2. Textningen på MTV hade som vanligt kukat ur. I något slags filmkrönikeprogram kom hela tiden texten "Louisville, Kentucky säger du?" upp precis innan den egentliga texten. När sedan texten äntligen råkade hamna precis där den skulle så envisades den i alla fall med att dyka upp under resten av programmet. (För övrigt så kom textraden från "Elizabethtown" som jag måste se inom en snar framtid.) Sist texten krånglade såhär på MTV var under ett avsnitt av "The Osbournes" när texten var osynkroniserad med flera minuter. Var jag inte virrig innan då blev jag det då.

3. På TV3 översatte man i filmen "Moneytrain" white boy till svenne. Översättningen var väl rätt okey men med tanke på att filmen inte utspelar sig i Sverige så är det antagligen minst lika exotiskt att vara svenne som att vara icke-vit. Blekansikte kanske skulle vara en bättre, om än dock töntig, översättning.