Miranda Ail

Något som kan störa mig något vansinnigt är felöversättningar av olika slag. Det förekommer ofta på billiga DVD-filmer som man tydligen inte lagt ner några större summor på att översätta korrekt. För det mesta är det bara störande men ibland blir det rätt kul;

"U2 is a great band"
Översattes till: Ni är också ett jättebra band
(Musikbyrån eller nåt liknande)


En annan höjdare är när en bekant till mig var utomlands, någon kommer fram och vill låna pengar och han svarar "No way. I need my money, själv ja". Det är något som känns så genuint svenskt att avsluta en mening med "själv ja".

På senaste tiden har jag blivit medveten om några av mina dåliga egenskaper. Här listas tre av dem:

Otålig - När jag kommer på att jag ska göra/ köpa/ fixa något så vill jag göra det NU. Helst ska jag ha gjort det igår och får jag inte det jag vill ha på en gång så kan jag inte släppa det.

Oförmåga att släppa saker - Om jag väl börjar tänka på något har jag svårt att släppa det. Mina vänner får ofta bevittna detta när jag sitter på något fik och obsessar över saker alldeles för länge och för ofta. Är det något som oroar mig så grubblar jag mer än någonsin. Detta gör mig såklart också oerhört stressad.

Lättstressad - Har jag mycket saker att göra, oavsett om det ligger i en snar framtid eller långt borta, så blir jag hyperstressad. Och eftersom jag har så svårt att släppa saker så blir jag bara mer stressad. Allra mest stressad blir jag när det för stökigt hemma eller för mycket disk i diskhon. Bästa boten mot stressen brukar vara att skriva listor. Därför har jag alltid hundra påbörjade listor som ligger och skräpar i lägenheten.


Ingen av dessa egenskaper är särskilt bra i en jobbansökan, därför brukar jag ljuga rätt bra. I min ansökan har jag både tålamod och stresstålighet. Är jag på bra humör någon dag så kanske jag kan komma på tre av mina bättre egenskaper också.

Sitter hemma hos mami och papi och funderar över framtiden. Papi är världens sötaste och letar både utbildningar och bostäder åt mig. Han verkar mer pepp än jag! Just nu lutar det åt att det blir flytt till Stockholm ändå, som jag varit inne på tidigare. Det konstiga är att medan jag förut ville plugga där bara för att komma härifrån så känner jag nu att det nästan skulle ta emot att flytta. Självklart skulle det kännas bra att se sig om lite mer men jag har ju ändå alla mina närmaste vänner här i Gävle. En bra sak med Stockholm skulle vara att jag får träffa Emilia, Kerstin och Mats oftare åtminstone.

Ingen som vill dela boende med mig och mina två katter? Ingen av oss bits.

Operation julklappar är nu utförd. Nästintill. Väntar på lite beställningar och ska köpa mami och papis klappar bara. Och eftersom de troligtvis inte läser här kan jag berätta att det blir biobiljetter till dem och hela familjen, från mig och syster. På förslag finns Harry Potter och Narnia.

Hälften av julklapparna är köpte på nätet, känns så bekvämt att slippa gå ner på stan och köpa, dessutom har jag köpt de flesta från England så det känns lite roligare att det inte finns att få tag på här i stan.


Bästa jullåten always:
The Pouges feat. Kirsty McColl - Fairytale of New York

Jag har kommit fram till att gymnasielärare nog inte är min grej riktigt. Så vad ska jag göra nu då? 3 år datavetenskap och ½ år på gymnasielärarprogrammet ger 2 ½ år till att disponera. På vad? Och vad ska jag göra fram tills dess?


Planen ser just nu ut såhär:

1. Läsa klart den här terminen på HiG
2. Anmäla mig till alfa-kassan och skaffa praktik inom något jag vill syssla med och kan tänka mig att plugga till. (Får ju som tur är högre alfa-kassa eftersom jag avslutat en eftergymnasial utbildning)
3. Bestämma mig för en utbildning och söka in till hösten och hoppas på att man kommer in.
4. Söka massor av jobb under tiden


Känner mig totalt omotiverad till att fullfölja resten av den här terminen men CSN-pengarna behövs. Att det ska vara så jäkla svårt att hitta ett jobb i det här landet.

Jag är kär. Jag är upp över öronen förälskad i Christian Kjellvander. En äkta ytlig tonårskärlek. Hans underbara röst fick mig att nästintill börja grina vid första tonen. Utan att överdriva var det nog än av de mäktigaste upplevelser jag varit med om. Det kanske säger mer om mig än om konserten. Jag fick i alla fall kryp i hela kroppen och ett sugande behov av MER. När det sedan var slut höll jag nästintill på att börja grina ännu mer! Kanske jag överdriver lite. Eller kanske inte.

Förutom att sjunga som en gud är han ju dessutom jävligt het.