Miranda Ail

Vaknade klockan tre inatt (tänk att jag hade somnat redan då när jag typ går och lägger mig klockan fyra på vardagarna) av att Tim klädde på sig i rask takt. "Det fattas en katt" var förklaringen jag fick till det plötsliga på-klädandet. Så det var bara att bege sig ut i mörka kalla husby och ropa efter katten som hade ramlat ner från andra våningen. Vi hörde henne när vi ropade från balkongen och gissa om mitt hjärta bultade när vi sprang runt hörnet på huset för att se om hon hade skadat sig. Ingen katt inom synhåll så jag sprang upp och ropade igen. Till slut lyckades Tim locka fram henne med charm och list och det var en blöt och raggig liten pyret och en blöt och lerig Tim som mötte mig utanför dörren när jag sprang ner. Well slutet gott allt gott.

ps. Efter de eskapaderna kunde vi såklart inte sova utan satte oss och spelade Contra och Super Mario 3 till fem på morgonen. The sweet life.

Om några timmar ska jag få träffa min kille som varit borta i tre dagar. Sweet! Hoppas han har piratkostymen på sig, haha.

Tre dagar höll jag ut, jag är en looser.

Jag är för övrigt numera plankare. Jag ser det som en revolt mot systemet. Och ett tecken på att min ekonomi inte är vad den borde vara.

Jag vet inte om det är karma men allt tycks gå åt skogen för mig på senaste tiden, alla små saker som kan gå fel gör det:

• Min hårtork går sönder
• Min DVD-spelare har kukat ur men verkar under omständigheterna funka (sedan tidigare är LP-spelaren och CD-spelaren helt keff)
• Min telefon blir stulen
• Jag spiller vatten över tangentbordet som slutar fungera
• Jag glömmer bort min pin-kod och får leta genom hela lägenheten för att hitta den
• Mina nya favoritbyxor går sönder
• Min älskade kamera får vin över sig och går sönder
• Samma sak med min lånade telefon
• + en massa andra småsaker som ändå brukar gå fel hela tiden

Det verkar dessutom smitta av sig till Tim som inom loppet av en vecka får böta för plankning och missar en redan betalad buss eller två till Norrköping (för att göra en lång historia kort).

Idag blev jag dock lite gladare när jag upptäcker att min kamera visst funkar om än dock är lite kladdig av rödvin, så nu är jag plötsligt en kamera rikare eftersom jag redan hunnit skaffa en ny. Och nu har jag inte så mycket saker kvar som kan gå sönder, förutom jag själv då.

Två dygn and still counting. Snuset alltså.

Jag ångrade mig lite. Verkligheten är skrämmande och jag känner mig som en livrädd liten kanin.

Abstinensen är total. Ingen Tim och inget snus. Det sista får gärna bråka med mitt huvud men jag tänker ändå försöka sluta (precis när jag kommit ut). Det förstnämnda får dock gärna finnas kvar ett tag till. Vet precis vilket av dem som jag skulle välja just nu, lätt.

ps. Jag skriver försöka för att inte gör mig själv för besviken då jag troligtivs kommer misslyckas.

I Fredags kom jag ut.
Jag sa: Mor och far, ursäkta att jag besudlar erat hem.
Sen tog jag fram snusdosan och stoppade in en snus.

Kan inte nån bara berätta för mig att tre till fyra timmars sömn per natt helt enkelt inte räcker?? Dygnets timmar räcker inte till för allt jag vill hinna med. Suck. Min dåliga karaktär och obefintliga disciplin gör inte det hela lättare.