Miranda Ail

Vaknade klockan tre inatt (tänk att jag hade somnat redan då när jag typ går och lägger mig klockan fyra på vardagarna) av att Tim klädde på sig i rask takt. "Det fattas en katt" var förklaringen jag fick till det plötsliga på-klädandet. Så det var bara att bege sig ut i mörka kalla husby och ropa efter katten som hade ramlat ner från andra våningen. Vi hörde henne när vi ropade från balkongen och gissa om mitt hjärta bultade när vi sprang runt hörnet på huset för att se om hon hade skadat sig. Ingen katt inom synhåll så jag sprang upp och ropade igen. Till slut lyckades Tim locka fram henne med charm och list och det var en blöt och raggig liten pyret och en blöt och lerig Tim som mötte mig utanför dörren när jag sprang ner. Well slutet gott allt gott.

ps. Efter de eskapaderna kunde vi såklart inte sova utan satte oss och spelade Contra och Super Mario 3 till fem på morgonen. The sweet life.