Miranda Ail

Det här är ingen bra dag. Men efter många många bra dagar så kanske man förtjänar att må lite pissigt också.

Och nej. Jag är inte bakis.

Klockan är snart åtta det är Söndag och jag sitter och jobbar. Men vad gör man inte för att visa framfötterna. Gissa om jag kommer känna mig lättad när det här är över. Dagen har inte gått åt till mycket mer än att maila och ringa kollegor fram och tillbaka. Lyssna utföra och vänta på godkännande. Jag är snabb på att jobba men man kanske jobbar lite väl snabbt när man märker den där klumpen av stress i bröstet. Nu måste jag försöka lugna ner mig.

Det har varit en fin helg. I fredags var jag hemma och kollade på Twin Peaks med Tim. Vi har haft uppehåll i typ tre månader nu så vi fick se om nåt avsnitt för att komma in i det igen. Det blev en tidig kväll, jag var trött som ett as och Tim skulle upp och jobba.

Igår åkte jag först in till jobbet en sväng, åkte hem duschade och lagade mat och mötte sen upp Hanna vid Medis. Vi gick till Carmen för att dricka några öl och träffade på två trevliga prickar vid namn Daniel och Markus, så vi följde med dem vidare till Bishops Arms och drack lite mer öl, fast av det finare slaget. De andra gick vidare till Debaser men jag var rätt nöjd som det var.

Efter jobbet igår mötte jag upp Sebastian och Tim och åt kebab på kebabkungen. Vi satt på franskt vis framför ett varsitt bord på rad på trottoaren med en cigarett i handen (Tim var dock tobaksfri). Det var avkopplande. Sen tog jag och Tim en sväng till Bagarmossen där Tim fick visa mig runt och jag tror att jag kommer stormtrivas. Det var en bra guide jag hade som berättade att det minsann fanns både kulturhus, badplatser och en skogskyrkogård (haha) precis intill. Synd bara att det är ett helt år tills jag ska flytta. Skulle helst flyttat igår. Tills vidare får jag planera mitt kommande hem så gott det går.

Gårdagen var läskigast på länge. Satt och tittade på film med K, han behövde gå på toaletten och jag satt kvar. Hörde hur han stökade där inne, lampan tändes aldrig och det lät som att någonting ramlade ner. Men det lät som att det var för tungt för att vara någonting i mitt badrum. Så jag frågade vad han höll på med där inne, och fick inget svar. Jag ropade flera gånger och sprang mot toaletten, efter minst några timmar kom jag fram och vågade knappt tände lyset men jag visste att jag var tvungen. Jag tände lyset och på golvet låg K. Jag tog hans hand, skakade honom och ropade hans namn utan reaktion. Efter några sekunder som kändes som år stirrade han rakt på mig utan att vara närvarande. Allt som jag hört om epilepsi eller liknande försvann i ett djupt hål i mitt huvud och jag tappade all handlingskraft. Jag fortsatte skaka honom och till slut vaknar han till liv och frågade vad som hände. Jag tror ärligt talat aldrig att jag varit så rädd nån gång förut. K var ok och mådde bättre efter att ha vilat på min säng. Tydligen får han såhär ibland, men det visste jag inte innan.

Intressant helg. Jag kan inte avgöra om den var bra eller dålig. Men jag har i alla fall insett att jag borde lägga av med karlar, totalt. Så länge som det inte är en god vän d.v.s. Snart kommer en god vän vid namn Kristoffer hit och jag tror vi ska ta en promenad i solen. Jag behöver rensa skallen.

Eftersom jag är trött men ändå känner att det behövs en lindas-liv-uppdatering så får ni den här:

Påsken:

• Fredag: middag med hela familjen + lägenhetsdiskuterande med papi
• Lördag: middag med hela släkten + kalas hos Hannaför Linda + dans på Goya + efterfest hos Tias + sovsällskap (Mattias hade fortfarande kvar min fina blåglittriga tandborste!)
  
• Söndag: stugan med familjen + jag förlorade fett i Monopol!
• Måndag: papi skjutsade mig hem + kollade på fyra lägenheter
• Tisdag: tillbaka på jobbe + lunch med papi + Hanna fick blindtarmen och jag hälsade på henne
  

Framtiden:

• Fredag: Fredagsöl på jobbet I guess.
• Lördag: Mer öl med Adam I guess
• Söndag: Häng med Kristoffer?
• Veckan: Jobb + skriva på lägenhetskontrakt + tatuering
  

Jag gjorde en Tim. D.v.s. duschade i en timme eller två. Det var skönt. Nu är jag ren, pudrad och luktar gott som satan.

Borta bra men hemma bäst. Jag vet inte vad som är borta och vad som är hemma. Adam frågade mig, när åker du hem då? Och jag sa på Fredag. Eller är det då jag åker bort? Mamma frågade mig, när åker du hem då? Och jag sa på Måndag. Eller är det då jag åker bort? Home is where the heart is och mitt hjärta är med min älskade familj och mina närmaste vänner. Och vännerna finns både i Stockholm och Gävle. Men Stockholm är numera min stad och jag skulle inte byta bort den för allt i världen.

ps. Imorrn ska jag dricka snaps med släkten. Har man tur så tar farfar även fram tequilan.

Idag har jag varit på mitt första kundmöte. En demning av en offert där jag varit med och tagit fram gränssnitt och planerat uppbyggnaden av ett verksamhetssystem. Känns bra som satan. Jag har dessutom pratat och förklarat en del. Prata är jag bra på, så länge som jag vet vad jag ska säga. Imorgon skriver jag på anställningspapprena men anställningen gäller sedan igår. Nu fattas bara det gruvliga samtalet med läraren då jag ska berätta att jag hoppar av.

Härnäst ska jag baka klart muffins att bjuda på på jobbet imorrn. 30 muffins tar lite tid att göra. Imorrn ska jag följa med Adam som ska till IKEA. Själv får jag sukta över prylarna eftersom det inte är någon idé att köpa nytt när jag (troligen) kommer flytta om ett år. Känns som en evighet för tillfället.

Idag är första gången på veckor som jag bara varit med mig själv och ingen annan. Jag har varit på lägenhetsvisningar, ätit tacos, lyssnat på fin musik, handlat och kollat på film. En alldeles lagom dag. Och jag har inte ens hunnit blivit rastlös! Kändes så himla skönt att bara vara och inte behöva bry sig om någon annan.

Igår skulle Adam och Kristoffer komma hit och hålla mig sällskap och sen skulle vi möta Hanna på stan för att svänga dom lurviga. Istället blev jag ditchad av Adam som hjälpte Ulf att flytta och Kristoffer som var på resturang med sin mor. But it's all good. Jag drack vin själv och det gick precis lika bra. Hanna och jag gick till Carmen och drack några öl och samtalade. När de stängde tänkte vi ta oss vidare men det var ju fullt precis överallt. Till slut hamnade vi på Skeppsbar med en galen Etiop som hängde efter oss från Medborgarplatsen. Tydligen är det svårt att förstå ett så simpelt svar som "No, I don't actually. Not when you keep asking" på frågan "Do you like me, Linda?". Om den första frågan man får höra är om man gillar personen i frågan så är det rätt kört. Det går fetbort. Efter att vänligt. sedan bestämt och sedan rätt elakt sagt åt honom att sluta ta på både mig och Hanna blev vi till slut av med honom. Men man lär sig nåt nytt varje dag; det duger inte att vara vänlig vid såna här tillfällen. Kvällen blev minst sagt intressant men knappast bra. Det var skönt att komma hem till sängen och två kelsjuka kottar.

Ingen söndagsångest.

• Lönesamtal och papperspåskrivning imorgon
• Samtal till mäklaren imorgon
• Påsken i Gävle
  
• Ny tatuering 20 april
• Resan till Barcelona med jobbet 31 maj
  

Jag gillar att ha små saker att se framemot hela tiden. Det blir liksom lite roligare då.

Med fast anställning så måste jag flytta eftersom jag just nu bor i studentlägenhet, antagligen inte förrän nästa år men det är bäst att börja i tid. Men att få hyresrätt är inte lätt, om man vill bo någorlunda nära stan. Och alla bostadsrätter ränner oftast iväg långt ifrån utgångspriset. Just nu ser det ut som att det blir lättast att köpa en lägenhet ändå. Man får väl hålla koll redan nu så man har tid på sig. Ska jag köpa en lägenhet så ska det i alla fall inte ligga mer än 30 min från jobbet och definitivt ligga närmare stan än jag bor nu. Dessutom vill jag helst ha balkong, badkar och sovalkov eller sovrum. Men nåt av det kanske man får offra. Så om nån har några lägenhetstips så tar jag tacksamt emot.

Att jobba typ tio timmar om dan kanske inte är någon bra idé. Nej. Men jag kan ju trösta mig med att det är mitt eget val. Det är ju så jäkla svårt att bara gå hem när det finns så mycket att göra och man vill liksom inte lägga ifrån sig det bara sådär. Det gör ju att man måste offra lite saker som personlig hygien, att äta ordentligt, städa hushållet och umgås med vänner och katter. För tillfället så känns det som att det andra får ligga lite åt sidan för det här är en once-in-a-life-time-chans som jag tänker ta vara på. Och så länge som jag mår så bra som nu så är det ingen idé att förändra något. Jag kan duscha, städa, äta, umgås och supa på helgerna.


(obs! texten kan innehålla spår av ironi)

Ibland (ganska ofta) skriver jag lite (väldigt) kryptiskt. Kan inte vara särskilt kul för de få som verkligen läser här att läsa men ibland går det liksom inte att berätta hela sagan. speciellt inte när det handlar om andra människor. Jag gillar inte att spy ur mig saker som kan ge en negativ bild av någon annan bara för att det är nåt jag känner. Därför behåller jag för de mesta de negativa tankarna om den personen för mig själv och skriver om hur jag känner istället.

Just nu är jag fruktansvärt besviken och förbannad på en person som känner precis lika för mig. Jag vill verkligen inte att det ska vara såhär eftersom det känns som att det beror på ett stort jävla missförstånd. Och jag är så fruktansvärt besviken på att någon kan tro det som sagts om mig. Jag är långt ifrån guds bästa barn men jag är inte egoistisk som jag blivit kallad. Inte mer än någon annan. Och kanske inte mindre än någon annan heller. Om det finns något jag kan göra för en person som jag bryr mig om så gör jag det. Och jag känner likadant angående den här personen. Oavsett vad som har sagts till mig. För jag kan inte sluta bry mig. Men hade du sagt åt mig att dra åt helvete på en gång så hade jag gjort det. Det hade inte behövt gå såhär långt.

Ingen mer skola. Inget mer leva fattigt på CSN. Ni kan härmed titulera mig som applikationsutvecklare Linda. Vuxenpoäng eller vad? (Jag verkar nog rätt sansad men jag håller på att gå upp i limningen. Kul att man blir så glad och uppstressad så att man får magkatarr av det. Bra grej liksom.)

Jag är villrådig. Fick igår frågan av chefen som jag inte vet vad jag ska svara på. "Är det helt uteslutet för dig att sluta skolan?" (!!) Jag vill. Jag vill. Men är det bäst? Jag svarade att det var definitivt något som jag skulle fundera på om det kom till det.

Mycket som snurrar i huvudet just nu. Och vissa saker borde jag verkligen bara lägga ner. Men som vanligt så bryr jag mig alldeles för mycket. På gott och ont. Tydligen mest ont. Men det är inte så jävla lätt när det är någon som man bryr sig otroligt mycket om. Jag borde vara tillräckligt förbannad för att sluta bry mig. Men nä.

Finaste helgen på länge. Spenderade fredagskvällen på jobbet med öl och trevliga arbetskamrater. Tänk vad lätt man kan få förutfattade meningar om dem man inte känner. Och tänk att man kan ha en massa gemensamt med ett gäng kontorssnubbar. Men med tanke på att även jag kommer bli detsamma så verkar det ännu dummare att dömma. Det är tur att mina arbetskamrater har lika dålig humor som jag. Höjden är nog ändå när jag och chefen sitter och garvar ihjäl oss medan de andra tittar på oss och undrar vad osm kan vara så roligt.

På Lördagen kom Adam över. Vi käkade, drack öl och tittade på South Park. Butters in my heart! Sedan fortsatte vi in mot stan där jag träffade Hanna och Adam åkte till Viktor. Hanna och jag fortsatte till Bangers n' mash på Marie Levaeu. Vi dansade oss svettiga och jag fick en komplimang som nu i efterhand känns ganska hideous. "Jag tycker det är så sexigt med programmerare". Well, är man dagisfröken så kanske det verkar exotiskt (och nu menar jag inte att klanka ner på dagisfröknar för det är typ ett av de viktigaste jobben, vilket jag också sa till killen i fråga). Det blev sent. Jag missade sista tåget men kirrade sovplats.

På Söndagen kom Adam över, ungefär samtidigt som jag själv kom hem. Jag städade, Adam surfade och sen åkte vi in till stan och strövade runt på söder i några timmar. Det var längesen jag var på så bra humör kan jag ju säga. Efter ett tag blev vi hungriga så vi stannade på ett indiskt ställe och käkade. Satt fint i kistan. Sen åkte vi hem till mig och drack kaffe och likör och det satt precis lika fint.

I veckan blir det mycket jobb, antagligen övertid, men det gör mig ingenting. Jag skulle lätt kunna bli en workaholic om det hela tiden kändes såhär. Inte för att det är en bra grej men ändå.

och så ville jag berätta att i natt drömde jag samma sak men då var det du som tog livet av dig men det hann jag aldrig säga och jag ville ju bara höra din röst så att jag visste att du var okey