Miranda Ail

Jag vet att jag utåt sett verkar vara hur säker som helst. Men det är jag inte. Inuti är jag en rädd liten guldfisk som hela tiden trasslar in mig i ett nät av dålig självkänsla och osäkerhet. Det värsta är inte heller att jag är så dum så att jag sitter och ömkar mig i min egen ynklighet, utan att jag faktiskt låter det gå ut över den som jag minst av allt vill lägga den bördan på.

Helt plötsligt får frågan "Hur kan man älska andra om man inte älskar sig själv?" en helt ny innebörd. För även om det är hur enkelt som helst att älska en annan människa så funkar det fan inte om man dumpar alla osäkerhet och rädsla på den som är objektet för älskandet. För älskar man någon annan utan att älska sig själv så lyser det snart genom, då har du fuckat upp allt och snart finns det inte längre någon att älska.


Jag kan flyga jag är inte rädd.

Jag älskar dig.

Jag kan flyga jag är inte rädd.



Jag kan flyga jag är inte rädd.

Jag älskar dig.



ps. Nu lämnar jag ut alldeles för mycket av mig själv.

ps2. Förlåt.