Miranda Ail

Gårdagen var läskigast på länge. Satt och tittade på film med K, han behövde gå på toaletten och jag satt kvar. Hörde hur han stökade där inne, lampan tändes aldrig och det lät som att någonting ramlade ner. Men det lät som att det var för tungt för att vara någonting i mitt badrum. Så jag frågade vad han höll på med där inne, och fick inget svar. Jag ropade flera gånger och sprang mot toaletten, efter minst några timmar kom jag fram och vågade knappt tände lyset men jag visste att jag var tvungen. Jag tände lyset och på golvet låg K. Jag tog hans hand, skakade honom och ropade hans namn utan reaktion. Efter några sekunder som kändes som år stirrade han rakt på mig utan att vara närvarande. Allt som jag hört om epilepsi eller liknande försvann i ett djupt hål i mitt huvud och jag tappade all handlingskraft. Jag fortsatte skaka honom och till slut vaknar han till liv och frågade vad som hände. Jag tror ärligt talat aldrig att jag varit så rädd nån gång förut. K var ok och mådde bättre efter att ha vilat på min säng. Tydligen får han såhär ibland, men det visste jag inte innan.