Miranda Ail

Jag tror att jag har en date.

On another note; jag hostade nyss så att jag spydde - fresh!

Karateförkylningen är ett faktum. Jag sitter och snorar och hostar slem. Igår var käraste Adam här och höll mig sällskap tillsammans med Weeds. Idag är jag uttråkad. Kollar på serier, film, surfar, löser korsord och sen samma sak en gång till. Jag hatar att vara sjuk! Som tur är så är jag förutseende och fixade säljpärmarna på jobbet, som jag egentligen skulle gjort idag, redan igår. Så imorgon, när jag bestämt mig för att vara frisk, kommer chefen tillbaka utan att jag behöver skämmas över att jag inte hunnit med.

Imorgon fyller Hanna år (eftersom hon egentligen fyller på skottdagen så blir hon bara 7). Vi ska äta middag och det ska bli sweet. Dessutom ska jag försöka skicka iväg det där gruvliga första sms'et som mest bara är jobbigt eftersom man inte ens vet om man ska få ett svar. Men det känns positivt.

De senaste tre dagarna har jag lärt mig:

• att ibland är det mellanrum mellan tåg och plattform
• att jag är bättre på att flirta än jag tror
• att vin är typ bäst
  
• hur en kopiator ser ut inuti

Allt den hårda vägen. Nu haltar jag omkring med huvudvärk, ett knä som är dubbelt så stort som vanligt och svär åt kopiatorn på jobbet. Men småler lite ändå. Hångel är bra.

Sms-växling mellan mig och Adam igår kväll:

Jag: "Har du hamnat i Örkelljunga nu igen?"
Adam: "Det står Dalsjöfors på en skylt här. Vi får väl se vad som händer"

Det är tur att vi har lika dålig humor båda två.

Har letat igenom varenda väska jag har på jakt efter min svindyra foundation. Förgäves. Däremot har jag hittat följande:

1. Fem läppglans, kul att återse dem i alla fall.
2. En hel del femtioöringar, kunde det inte vara tior åtminstone?
3. Många kvitton
4: Tuggummin
5. Halstabletter
6. En jävla masa kondomer
7. En jävla massa tamponger

Men fortfarande foundation-lös! Hoppas nu på att jag helt enkelt glömt den i Gävle för jag kommer såklart inte ens ihåg om jag använt den sedan dess, duh!

De senaste 5 timmarna har jag spenderat med Desperate housewives. Jag är bakis och mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Idag är en låg dag. Men man kan inte alltid vara på topp.

Efter de senaste två veckorna så får jag ändå vara rätt nöjd med mig själv. Varenda vardag har jag gått upp en halvtimme tidigare för att ta en promenad innan frukost. Dessutom har jag tagit mig tillbaka till gamla vanor med nyttig mat och lyckats bota min självdiagnostiserade hudsjukdom. Känns så otroligt skönt att slippa gå utanför dörren med röda fnasiga übertorra kinder och känna att alla stirrar på en. Det är inte något som självförtroendet mår bra av.

Ikväll ska Adam ta med mig på hårdrocksklubb. Det kan bli bra. Adam är en bra vän. Fram tills dess ska jag städa och lyssna på Terror och bli på lite bättre humör. Jag måste bara ge mig själv en spark i arslet först.

Såhär såg jag ut en gång i tiden. För nästan
exakt fyra år sen närmare bestämt. Jeesus
vilket hår jag hade! Men jag tror faktiskt att
jag passar bättre i den frippa  jag har nu.

Inne på kontoret spelar pappa Nick Cave och i vardagsrummet spelar mamma Scissor Sisters. Malle, jag och pappa åker runt hela stan, går på loppis, sjunger på We're not gonna take it som vi alla fått på hjärnan och skrattar åt pappas värdelösa skämt som ingen annan skrattar åt. Malle och jag är rätt bra på dåliga skämt också. Jag saknar att bo så långt ifrån allt det. Jag saknar min familj och mina vänner. Men jag ångrar aldrig att jag har flyttat. Stockholm is the shit.

Fan va det tjuter i mina öron. Men det får det vara värt. Det är inte mycket som går upp mot den här känslan. Och då syftar jag inte på örontjutet

Jag har mått bättre. Men jag har också mått väldigt mycket sämre. Jag trycker på paus, delete och återkommer vid högre välmående.

Dödssjuka Ungdomars Klubb. Min feber kom uppenbarligen med tillhörande karateförkylning. Om du är sjuk så får du vara med. Hittills är det bara jag och Mattias.

Imorrn är det fest och då får jag inte vara sjuk längre.