Miranda Ail

Det här är ingen bra dag. Men efter många många bra dagar så kanske man förtjänar att må lite pissigt också.

Och nej. Jag är inte bakis.

Klockan är snart åtta det är Söndag och jag sitter och jobbar. Men vad gör man inte för att visa framfötterna. Gissa om jag kommer känna mig lättad när det här är över. Dagen har inte gått åt till mycket mer än att maila och ringa kollegor fram och tillbaka. Lyssna utföra och vänta på godkännande. Jag är snabb på att jobba men man kanske jobbar lite väl snabbt när man märker den där klumpen av stress i bröstet. Nu måste jag försöka lugna ner mig.

Det har varit en fin helg. I fredags var jag hemma och kollade på Twin Peaks med Tim. Vi har haft uppehåll i typ tre månader nu så vi fick se om nåt avsnitt för att komma in i det igen. Det blev en tidig kväll, jag var trött som ett as och Tim skulle upp och jobba.

Igår åkte jag först in till jobbet en sväng, åkte hem duschade och lagade mat och mötte sen upp Hanna vid Medis. Vi gick till Carmen för att dricka några öl och träffade på två trevliga prickar vid namn Daniel och Markus, så vi följde med dem vidare till Bishops Arms och drack lite mer öl, fast av det finare slaget. De andra gick vidare till Debaser men jag var rätt nöjd som det var.

Efter jobbet igår mötte jag upp Sebastian och Tim och åt kebab på kebabkungen. Vi satt på franskt vis framför ett varsitt bord på rad på trottoaren med en cigarett i handen (Tim var dock tobaksfri). Det var avkopplande. Sen tog jag och Tim en sväng till Bagarmossen där Tim fick visa mig runt och jag tror att jag kommer stormtrivas. Det var en bra guide jag hade som berättade att det minsann fanns både kulturhus, badplatser och en skogskyrkogård (haha) precis intill. Synd bara att det är ett helt år tills jag ska flytta. Skulle helst flyttat igår. Tills vidare får jag planera mitt kommande hem så gott det går.

Gårdagen var läskigast på länge. Satt och tittade på film med K, han behövde gå på toaletten och jag satt kvar. Hörde hur han stökade där inne, lampan tändes aldrig och det lät som att någonting ramlade ner. Men det lät som att det var för tungt för att vara någonting i mitt badrum. Så jag frågade vad han höll på med där inne, och fick inget svar. Jag ropade flera gånger och sprang mot toaletten, efter minst några timmar kom jag fram och vågade knappt tände lyset men jag visste att jag var tvungen. Jag tände lyset och på golvet låg K. Jag tog hans hand, skakade honom och ropade hans namn utan reaktion. Efter några sekunder som kändes som år stirrade han rakt på mig utan att vara närvarande. Allt som jag hört om epilepsi eller liknande försvann i ett djupt hål i mitt huvud och jag tappade all handlingskraft. Jag fortsatte skaka honom och till slut vaknar han till liv och frågade vad som hände. Jag tror ärligt talat aldrig att jag varit så rädd nån gång förut. K var ok och mådde bättre efter att ha vilat på min säng. Tydligen får han såhär ibland, men det visste jag inte innan.

Intressant helg. Jag kan inte avgöra om den var bra eller dålig. Men jag har i alla fall insett att jag borde lägga av med karlar, totalt. Så länge som det inte är en god vän d.v.s. Snart kommer en god vän vid namn Kristoffer hit och jag tror vi ska ta en promenad i solen. Jag behöver rensa skallen.

Eftersom jag är trött men ändå känner att det behövs en lindas-liv-uppdatering så får ni den här:

Påsken:

• Fredag: middag med hela familjen + lägenhetsdiskuterande med papi
• Lördag: middag med hela släkten + kalas hos Hannaför Linda + dans på Goya + efterfest hos Tias + sovsällskap (Mattias hade fortfarande kvar min fina blåglittriga tandborste!)
  
• Söndag: stugan med familjen + jag förlorade fett i Monopol!
• Måndag: papi skjutsade mig hem + kollade på fyra lägenheter
• Tisdag: tillbaka på jobbe + lunch med papi + Hanna fick blindtarmen och jag hälsade på henne
  

Framtiden:

• Fredag: Fredagsöl på jobbet I guess.
• Lördag: Mer öl med Adam I guess
• Söndag: Häng med Kristoffer?
• Veckan: Jobb + skriva på lägenhetskontrakt + tatuering
  

Jag gjorde en Tim. D.v.s. duschade i en timme eller två. Det var skönt. Nu är jag ren, pudrad och luktar gott som satan.

Borta bra men hemma bäst. Jag vet inte vad som är borta och vad som är hemma. Adam frågade mig, när åker du hem då? Och jag sa på Fredag. Eller är det då jag åker bort? Mamma frågade mig, när åker du hem då? Och jag sa på Måndag. Eller är det då jag åker bort? Home is where the heart is och mitt hjärta är med min älskade familj och mina närmaste vänner. Och vännerna finns både i Stockholm och Gävle. Men Stockholm är numera min stad och jag skulle inte byta bort den för allt i världen.

ps. Imorrn ska jag dricka snaps med släkten. Har man tur så tar farfar även fram tequilan.

Idag har jag varit på mitt första kundmöte. En demning av en offert där jag varit med och tagit fram gränssnitt och planerat uppbyggnaden av ett verksamhetssystem. Känns bra som satan. Jag har dessutom pratat och förklarat en del. Prata är jag bra på, så länge som jag vet vad jag ska säga. Imorgon skriver jag på anställningspapprena men anställningen gäller sedan igår. Nu fattas bara det gruvliga samtalet med läraren då jag ska berätta att jag hoppar av.

Härnäst ska jag baka klart muffins att bjuda på på jobbet imorrn. 30 muffins tar lite tid att göra. Imorrn ska jag följa med Adam som ska till IKEA. Själv får jag sukta över prylarna eftersom det inte är någon idé att köpa nytt när jag (troligen) kommer flytta om ett år. Känns som en evighet för tillfället.

Idag är första gången på veckor som jag bara varit med mig själv och ingen annan. Jag har varit på lägenhetsvisningar, ätit tacos, lyssnat på fin musik, handlat och kollat på film. En alldeles lagom dag. Och jag har inte ens hunnit blivit rastlös! Kändes så himla skönt att bara vara och inte behöva bry sig om någon annan.

Igår skulle Adam och Kristoffer komma hit och hålla mig sällskap och sen skulle vi möta Hanna på stan för att svänga dom lurviga. Istället blev jag ditchad av Adam som hjälpte Ulf att flytta och Kristoffer som var på resturang med sin mor. But it's all good. Jag drack vin själv och det gick precis lika bra. Hanna och jag gick till Carmen och drack några öl och samtalade. När de stängde tänkte vi ta oss vidare men det var ju fullt precis överallt. Till slut hamnade vi på Skeppsbar med en galen Etiop som hängde efter oss från Medborgarplatsen. Tydligen är det svårt att förstå ett så simpelt svar som "No, I don't actually. Not when you keep asking" på frågan "Do you like me, Linda?". Om den första frågan man får höra är om man gillar personen i frågan så är det rätt kört. Det går fetbort. Efter att vänligt. sedan bestämt och sedan rätt elakt sagt åt honom att sluta ta på både mig och Hanna blev vi till slut av med honom. Men man lär sig nåt nytt varje dag; det duger inte att vara vänlig vid såna här tillfällen. Kvällen blev minst sagt intressant men knappast bra. Det var skönt att komma hem till sängen och två kelsjuka kottar.

Ingen söndagsångest.

• Lönesamtal och papperspåskrivning imorgon
• Samtal till mäklaren imorgon
• Påsken i Gävle
  
• Ny tatuering 20 april
• Resan till Barcelona med jobbet 31 maj
  

Jag gillar att ha små saker att se framemot hela tiden. Det blir liksom lite roligare då.