Miranda Ail

Jag skulle nog kunna kalla mig själv lite utav en språkpolis. Jag har absolut ingenting emot att man stavar ord på nya sätt eller tar in t.ex. engelska låneord. Ord som tacky, creepy och gitta är av mig flitigt använda. För det mesta använder jag mig av låneord när jag inte hittar något som är tillräckligt passande på svenska. Pappa (som förövrigt blir tokig på just den egenskapen hos mig) tyckte t.ex. att jag skulle byta ut tacky mot smaklös. Visst innebär det att vara smaklös om man är tacky men det innebär så mycket mer. Tacky är för mig "white trailer trash" -smaklöst. Kan någon nämna ett bra ord för det på svenska?

Jag skulle själv aldrig kunna stava "mig" som "mej" eller "juice" som "jos" men det är inte heller sånt som stör mig särskilt mycket. Med förändringar i samhället krävs förändringar i språket. Något som däremot stör mig är särskrivningar och onödiga felstavningar. När till och med en svensklärare stavar "härmed" som "här med" och allmänt skriver som en kratta så kan jag inte låta bli att bli irriterad. Just det exemplet kanske inte var någon katastrof men det finns som bekant värre exempel. På en löpsedel från 1960-talet kan man läsa att alla Norrköpings kvinnor dödats i en bilkrock:

"Norrköpings kvinnor dödade i krock"

Vi får hoppas att Norrköpings kvinnoantal har ökat till det normala sedan dess.


Nu när jag har skrivit den här texten har jag säkert en hel rad grammatiska och språkliga fel, slå mig om så är fallet.